Rakereds Kyrka  

av Arne Asplunder

Den lilla kunskap som jag äger om Rakereds kyrka är inhämtad genom läsning av Carl Fredric Broocmans och Per David Widegrens östgötabeskrivningar, läsning av gamla sockenstämmeprotokoll samt inte minst den uppsats som Owe Hassler lät publicera i Östgöta Correspondenten den 15 februari 1936 under rubriken ”När rakeredsbönderna skrevo kyrkolag .”

Hur gammal den kyrkobyggnad var som möter oss på 1600-talet då sockenbönderna skrev sin kyrkolag har jag ingen kunskap om, vi vet dock att namnet Rakurö förekommer i handlingar från 1312 och Rakarydha från 1390. Kyrkan uppförd av sten var mycket liten. Broocman anger måtten till 30 ½ alnars längd och 9 alnars bredd. En aln är ju som bekant ca 60 cm så det här måste väl vara fråga om invändiga mått.

Vidare vet vi att kyrkan var försedd med en sakristia och koret var skilt från långhuset genom en dörr. Tornet tillkom 1751, predikstolen köptes 1744 för 300 daler kopparmynt medan det vackra altarskåpet med Arons och Apostlarnas bilder var kvar från den katolska tiden.

Kyrkan saknade orgel.

Fram till år 1688 fanns endast en klocka vid kyrkan och den hängde då i stapel till dess att tornet byggdes 1751. Denna klocka som alltjämt fortfarande fungerar som storklocka i Vikingstads nuvarande kyrka är mycket gammal.

Dr Mats Åmark har givit en utförlig beskrivning av densamma i 1935-36 års upplaga av ”Meddelanden från Östergötlands Fornminnes och Museiförening” där följande står att läsa: ”Kronans byglar prydas av otydligt modellerade människoansikten, erinrandes om dylika på några av Ulf Sonasons klockor, ehuru sämre utförda. På den i övrigt släta kroppen äro 2 i kåpan grovt ristade bomärken. Det ena 7 cm högt och 10 cm brett, sitter ungefär mitt på. Det andra något nedanför, är endast 3 cm högt och 5 cm brett. På halsens skriftband, begränsat av dubbla linjer är inskrivet 3 ord.  Som skiljetecken har gjutaren använt 4 Georgskors. Både dessa och bokstäverna i gotiska minuskler äro på fri hand skurna och ovanligt grovt och vårdslöst utförda. Klockans form är däremot stilfull. I maria är sista bokstaven a bakvänd, och i gracia är g stupat. Inskriptionen lyder:

+help - maria + gra + cia På svenska: Hjälp Maria (full) av nåd.

Skriftbandets höjd är 7,5 cm. H. 89 (68,5); D.82; kläpp 68. Ton d.”

Här gav alltså dr Åsmark oss en exakt beskrivning av denna ålderdomliga kyrkklocka, dess ornamentering, inskriptioner, mått och t.o.m. i vilken ton den är stämd. Och om nu någon vill kontrollera uppgifterna så är det bara att kontakta kyrkvaktmästaren i Vikingstad och be om lov att få klättra upp i tornet där klockan nu hänger och alltjämt i egenskap av storklocka kallar Vikingstads församlingsbor till gudstjänst.

På sin forna plats vid Rakereds kyrka fick den sällskap år 1688 av en lillklocka. Om detta skriver Carl Fredric Broocman: ”Til år 1688 har hon varit ensam vid Kyrkan, tå secreteraren uti Antiqwitets Collegio Johan Hadorph låtit titföra den mindre ifrån Stockholm, til hwilkens förfärdigande Högt Salig Konung CARL then XI:e af Konglig nåd, på församlingens underdåniga Supplique, gifwit 210 Dal.Kopp:mt. På denna klockas ena sida har Secret. Hadorph låtit ingjuta sitt  och sin sin Frus Dahlinas namn, alenast för thet at han wårdat sig mycket om dena Kyrkan,  och oftare rest hit än til Slaka, ther han sitt hemwist tidvis haft på Haddorp. Jemte  theras står ock Landt-Jägmästarens Nils Ulfkylds till Opplunda utsatt på klockan,  men å thes andra sida stå orde: Pastor Gabriel Kling, Commimister Petrus Olai.”

Så långt  Carl Fredric Broocman.

År 1764 överenskommo Vikingstads och Rakereds församlingar om ett samgående och om byggande av en ny och större kyrka nära den gamla i Vikingstad. Om detta beslut, som blev av Kungl. maj:t fastställt samma år, skrev Per David Widegren i sin 1817 utgivna bok “Försök till en beskrifning över Östergöthland” följande: “Denna kyrkas (Vikingstads) nära belägenhet till Annexan Rakered, som utgjorde blott 1960 alnars afstånd, gaf en påtaglig anledning till dessa Kyrkors sammanbyggande, hvarom Församlingerne år 1764 öfwerenskommo med de wilkor och förbindelser, att Wikingstads Församling ensam skulle, utan minsta biträde af Rakeryd, som egde ett i complett stånd warande Tempel, nybygga en så stor Kyrka , som kunde rymma begge dessa Församlingars folkmängd, hvarom Rakeryd åtog sig lemna sin Kyrka, med alla tillhörigheter och cassor. Denna kloka förening, som innebar förnuftets ärofulla seger öfwer fördomen, wann Kongl. Maj:ts Nåd. stadfästelse d 28 Aug samma år i Sept. månad 1765 grunden lades till den nya kyrkan på 50 alnars afstånd i Nordost från den gamla.” Så långt Widegren.

Lillklockan från Rakered såldes av Vikingstad församling till Näsby församling invid Roxens strand. År 1780 förenades Rystad  och Näsby kyrka varefter Näsby kyrka revs. Lilklockan från Rakered uppsattes nu som lillklocka i Rystads kyrka där det förut fanns två klockor. Förre kantorn i Rystad Sven-Olov Linge har tagit en serie fotografier av sin kyrkas lillklocka som jag har fått ta del av. Dessa har gjort det möjligt att tydaheka den omfattande inskriptionen, något som Broocman inte hann med i sin beskrivning.

Med början högst upp på klockhalsen lyder den fullständiga texten sålunda:

På översta skriftbandet:

ALLT THET ANDA HAFWER LOFWE HERREN HALELUIA

Mitt på klockkroppen:

På mellersta skriftbandet:

GUTIN I STOCKHOLM AF JACOB BRIMAN 1687

På nedersta skriftbandet:

ÄR MED OFANSTÅENDES WARDNAT SAMPT DERAS MED FÖRSAMLINGENNES SAMMANSKOTT

Nog sagt om detta beträffandes inventarier.

Hur tedde sig då det dagliga livet i och kring Rakereds kyrka?

Kanske kan vi bäst få en liten uppfattning om detta genom att ta del av några paragrafer i den kyrkolag som socken männen i Rakered under ledning av sin nye kyrkoherde Dominus Ericus Rymanbius skrev i november 1668. Enligt  Owe Hassler intar denna genom sina egenartade bestämmelser en särställning inom 1600-talets rika sockenlagstiftning. Bl a stadgas följande:

Särskild sommartid för högmässorna, de började kl 8 fm, kl 9 om vintern. Gudstjänst skall i rättan tid begynnas och de som tänkts sig till skrift och aflösning skola liksom kyrkogångshustrur och kristningsbarn inställa sig i full tid före gudstjänsten. Komma de för sent, få de vänta utanför kyrkan tills mässan är slut. Bönedagspredikningarna skulle hållas vid tidigare timma än högmässan, fingo alltså karaktären av ottesång. De höllos i allmänhet onsdagar och fredagar. till dessa skulle åtminstone ett folk av varje gård inställa sig. Utesittare straffades strängt. Därmed menas de personer som sitter i sockenstugan eller på kyrkogården under predikan. Om tjänstefolket beträdes med dylikt ofog, tillsäges matfadern första gången att straffa den skyldige, bättrar han sig icke skall han böta första gången ett stop vin, andra gången 2 stop osv. Förbryter sig bonde eller bonhustru på sagda sätt blir böterna första resan en kanna vin och därefter dubbelt, så ofta det upprepas.

Kyrkan skall hållas ren och kyrkogården väl inhägnad “att icke de dödas och heligas ben av svin uppgräfvas.”

Stämman beslöt även uppsättande av kyrkportar och luckor. Portarna skola hålas väl låsta. mässkläderna rena och oblaterna som bakades i hemmen skola göras goda och rent och obemängt vin inköpas. Ett nytt vinankare skulle anskaffas

Begravningssederna: Stämman finner sig föranlåten stadga att om druckna personer bära lik så att det missgås, vilket lär betyda, så att mindre önskvärda intermezzon, t ex att liket tappas, inträffar, så skall åtal väckas på prosttinget och prosten påläggas böter. Inget generellt förbud att använda druckna personer som likbärare utfärdades, stadgan avsåg blott druckna som buro sig illa åt vid bärningen, inträffade inget anstötligt voro de straffria. Det stadgades förbud att gräva grav under predikan. Man hade ingen anställd dödgrävare utan de anhöriga grävde själva, gärna på söndagsmorgonen sedan likföljet anlänt till kyrkan.

Kyrkolagen stadgar även skyldighet att anmäla dödsfall i prästgården innan själaringning verkställdes. Kyrkoherden bör ha erhållit sin “likstol” (likstod) före begravningen.

Trolovning skulle ske i Pastors närvaro, eljes ogiltig. Vid denna tid var trolovningen ett verkligt rättsinstitut för kontrahenterna, lagligen föpliktande i ungefär samma grad som äktenskap. I förkommande fall måste trolovningen upplösas. Att erhålla skillnad i trolovning var närmast svårare än att få skilsmässa nu för tiden.

Vid kristendomsundervisningen läggs stor vikt:  Varje söndag skall i kordörren uppläsas ett katekesstycke i hela församlingens närvaro. Fästfolk skulle förhöras i sakristian i sina kristendomsstycken innan lysning medgives.

§ 10 i Rakereds kyrkolag stadgar att skvallrare, signerare, öknamsgivare och svärjare skola ställas till förhör och om de befinnas brottliga skola de fällas med böter. Det finns exempel på från flera håll i Östergötland att särkilt kvinnor ställt inför domkapitlet för att de givit öknamn.

Misstänksamhet mot främlingar: Den som en eller högst två nätter hyser  farande folk, vilka utan pass sticka sig till församlingen, skall böta 3 riksdaler i silvermynt och därtill ha skam för omaket.

Klockarn var även kyrkvaktare: Det var han som skulle hålla kyrkan ren. Vidare skulle han gå med pungen alla annandagar och alla solenna böndagar, i alla bröllop och så ofta förnämt främmande kommer till kyrkan, så passade man på att pungslå förnämiteterna. Försummar klockaren att gå med pungen skall han varje gång ge så mycket som en annan dag fallit i pungen då det var som  mest. En ganska allvarlig sak för en fattig klockare som kanske hade 1 riksdaler om året i lön. Det var även klockaren som betroddes att varje söndag läsa katekesstycket i kordörren.

Kyrkvärdarna äga att handhava vininköpet, en verklig förtroendesak eftersom vinförfalskning vid denna tid var regel. Vidare skulle de taga i akt kyrkans inkomst och utgift och övervaka att alla gåvor till kyrkan inbetalades till kyrkokassan. Kyrkvärdarna ägde icke rätt att utlämna lån av kyrkans penningar utan pastors vetskap.

Det jag nu har försökt berätta om livet i och omkring Rakereds kyrka  grundar sig alltså på Dr Owe Hasslers forskning rörande Rakereds kyrkolag.

Här slutar mina kunskaper i detta ämne.

Av Rakereds kyrka återstår i dag, förutom de stenar som ingår i murarna på Vikingstad kyrka, endast kyrkklockorna vilkas ljud än i våra dagar når ut över östgötanejder, om än på nära två mils avstånd från varandra. kallande till gudstjänst och högtidlig samling i såväl glädje som sorg.

Gammal är kyrkan, Herrens hus

står medan mänskoverk falla.

Tinnar så höga blivit grus,

Än hennes klockor oss kalla.

Kalla på gammal och på ung

Kalla på själ som trött och tung

Längtar till evig vila

Arne Asplunder