Med bibeln som lärobok i engelska

I Bankebergs Gästgivaregårds västra flygel bodde på 1950-talet änkefru Anna Karlsson. Hennes son Ivar hade tidigt emigrerat till Nordamerika. Nu var han hemma och hälsade på sin gamla mamma och en dag, närmare bestämt den 26 januari 1952, kom dåvarande kyrkoherden i Vikingstad, Torsten Dittmer på besök hos mor Anna Karlsson.

Kyrkoherden hade bandspelare med sig och följande inspelning av deras samtal finns således bevarat åt eftervärlden.

Kyrkoherden inleder:

-         I Gästgivaregården i Vikingsta´ där bor mor Anna Karlsson. Hon fyllde i går åttitvå år och de´ här är igentligen en liten uppvaktning, en dag för sent. Å här sitter vi tillsammans mor Anna Karlsson och hennes son Ivar som är här och hälsar på å som vårdar tillsammans med dottern Eva sin gamla mamma på ett de´ allra raraste sätt.

      Nu ska vi prata lite grann vi tillsammans här.

      De´ ä´ väl roligt nu att mor Karlsson har fått sin syn te´baka?

-         Jaha.

-         Å de´ går att se lika bra som förut - nästan?

-         Jaa dä´ gör dä´.

-         Hur va´ de´ när synen försvann - först, de´ va´ väl svårt när allting vart mörkt?

-         Ja, ja´ vart precis blind då.

-         Å kunde inte gå opp å leda sej själv å nå´nting?

-         Nää inte nå´tt, utan dä´ va´ precis blint.

-         Men doktorn hade sagt då att han skulle försöka med det sämsta ögat först.

-         Jaa, men dä´ gick inte dä´.

-         Nä´. Hur lång tid va´ de´ emellan - hur långt va´ de´?

-         Ja dä´ va´ väl --

-         Ett par månar minst?

-         Jaa dä´ va´ väl åtta vicker  - - tie.

-         Men gör de´ inte ont i de´ där borttagna ögat nu, utan de´ ä´ bra?

-         Ja dä´ ä´ bra.

-         Å de´ går att läsa å så´nt?

-         Jaa dä´ gör dä´.

-         Jaa.

-         Ja´ kan läsa tidninga å psalmboka å…

-         Ja de ä riktigt roligt, å så har mor Karlsson fått en psalmbok också te´ present.

-         Jaa, jaa.

-         Ja de´ ä´ verkligen roligt.

-         Dä´ gör dä´.

-         Jaa. - Hur länge ska du stanna här Ivar, å passa din mamma?

-         Ja dä´ vet ja´ inte riktigt. Dä´ går väl te´baka nå´n gång i höst, - fram i vinter.

-         Hur länge har du varit här nu?

-         Ja kom före jul.

-         Före jul, ja.

-         I december.

-         Tänk va´de´ är roligt i alla fall, för din gamla mamma, att du kommer över å hälsar på henne.

-         Jaa de´ ä´ dä´ nog.

-         Men se´n, hur har du - hur går de´ me´ farmen nu?

-         Joo dä´ går allt bra.

-         Sköter pojkarna den?

-         Jaa.

-         Jaha. - Hör du, hur länge sen ä´ de´ nu du for över te´ Amerika?

-         Ja´ for dit i nitton tretton i juli.

-         De´ ä´ förti år se´n nästa år ja.

-         Jaa.

-         Hur dant va´ de´ då, hade du lärt dej nå´n amerikanska - nå´n engelska?

-         Nää dä´ hade ja´ inte.

-         Hur i all världen bar du dej åt me´ språket då? Vem kom du till å´ så där?

-         Ja först kom ja´ te´ en svensk, å då va´ ja´ där i tre månader. Se´n kom ja´ te´ en skotsk - skotte -

-         Jaa, skotte ja.

-         En skotte

-         Men han kunde ingen svenska?

-         Nä´ han kunde ingen svenska, å hon frun kunde inte något svenska å då va´ ja´ där i fyra månader på vintern å jobba där, å dä´ va´ ju rätt så svårt i början, men….

-         De´ va´ lantbruk, ja?

-         Dä´ va´ lantbruk, ja.

-         Jaha.

-         Första kvällen ja´ kom´dit då hade ja´ aldrig mjölkat en ko, å så hade de sexton kor te´ mjölka å dä fick ja´ göra.

-         Va´ hade du gjort här i Sverige innan då?

-         Ja´ hade arbetat i Bestorp på sågverket.

-         Ujujuj, du hade aldrig va´ tt vis nå´ n ko?

-         Nää, men dä´ fick ja´ lära mej. Hon frun där var en gammal lärarinna å varje kväll efter vi hade haft mat, kvällsmat eller supper som di kallar´t, då fick ja läsa´ bibeln, varje kväll så många verser, å när ja´ gick därifrån så kunde ja´ läsa engelska å´ förstå engelska så bra som någon, å klarade mej bra.

-         Ja då kände du igen orden på de´ sätttet, du kände nå´tt så när igen v  detta skulle betyda.

-         Jaa, alla apostlarna å sådant dä´ va´ ju dä´ rätta.

-         Ja de´ va´ inte dumt.

-         Nää.

-         De´ va´ inte dumt, de´ va´ ju bara de´ att där va´ inga moderna ord i en vanlig mening, som verktyg å så´nt, de´ fanns ju inte me´.

-         Nää dä´ fanns inte men dä´ lärde man ju snart.

-         De´ lärde du snart se´n ja, - jaa. Hur länge dröjde de se´n till du fick en egen farm då?

-         Nitton sjutton.

-         Jasså.

-         Tre år.

-         Jaha.

-         Ja nästan fyra, - fem år va´ dä´ förstås.

-         Kommer du annars ihåg nå´ra minnen från den tiden då de´ har va´tt svårt eller så?

-         Ja, ja´ har ha´tt många svåra tider i Amerika. Första årena va´ ju värst innan man  -- första månaderna.

-         Jaa.

-         Första kvällen när ja´ kom te´ den här familjen å börja jobba, så kom ja´ dit vid fyratiden å så skulle ja´ börja mjölka klockan fem å aldrig hade mjölkat en ko.

-         Jaa.

-         Å frun å bonden här han - de hette Mickimi.

-         Jaa.

-         De skulle på en körkkvällsmat å de to´ sina korgar mä´ sej å satte för hästarna å gick, å ja´ skulle ut å mjölka sexton kor, å hade aldrig mjölk´t en ko förr.

-         Ojojoj.

-         Å då hade di en dotter som gick på läroverket, å ja´ vet inte - hon kom hem sent den kvällen också, hon så´ dä´ va´ en lykta uti lagår´n, dä´ va´ ju inte elektriska lyse på den ti´n, dä´ va´ en gammal lykta å den va´ soti. Då fråga hon va´ dä´ va´ fatt, åja´ sa´ ju på svenska - ja´ försto´ inte va´ hon prata om - ja´ sa på svenska ja´ har mjölka´ ja har e ko kvar, å då kom han hem rätt som dä´ va´ å kom ut å titta å då hade ja sluta å mjölka-

-         Ja men kära du kunde du få ut alltihopa när du inte hade nå´n övning?

-         Jaa dä´ gick bättre för varje ko, men ja va´ ju rädd för dä´ te´  börja mä´.

-         Jaa.

-         Men då när ja´ gick te´ sängs på kvällen då tänkte ja´ om ja´ hade pengar så skulle ja´ nog te´baks te Sverige.

-         Jaa, grät du då hör du?

-         Jaa dä´ gjorde ja´.

-         Jaa de´ förstår ja. Då kände du dej som liten i en stor å främmande värld.

-         Jaa.

-         De´ förstår ja´. Men de´ ljusna se´n.

-         Jaa då.

-         Har du annars haft ont av dåligt väder å sån´t så de har varit besvär me´ de´?

-         Nää.

-         Ingen missväxt?

-         Nää. Ja´ har inte haft nå´n missväxt någon gång, inte uti staterna i Iowa, där ä´ dä´ ju ut´a de bästa staterna i Amerika.

-         Jaa, de förstår ja´.

-         I stort sett så har du tyckt att du har trivts bra?

-         Jaa, ja´ har trivts bra efter att ja´ fick börja där å gjort bra där.

-         Men om du jämför nu svenska förhållanden med som vi tar hand om barn å, gamla å så, så ä´ de´ väl inte riktigt lika bra.

-         Nää dä´ ä´ dä inte, - dä´ ä´ dä´ inte, dä´ ä´ bättre här.

-         De är bättre här.

-         Ja.

-         De´ är de´ förstås. Är du gift me´ en amerikanska eller en som är svenska?

-         Ja´ va´ gift mä´ en svenska först å ja´ förlora min fru niton tjugoåtta.

-         Jasså.

-         Å då hade ja´ tre barn å den minsta va´ inte riktigt två år.

-         Ojojoj.

-         Vi gick te´ sängs på kvällen å hon mådde gott, å när ja´ vakna på morron så hade hon somnat å vakna inte heller.

-         Nej.

-         Å dä´ va´ i den hårda tiden också.

-         Jaa.

-         Nitton tjugoåtta.

-         Jaha.

-         Å så gifte ja´ om mej nitton trettitre å förlora min andra fru i förtiåtta.

-         Jaha, du har varit änkling i två år snart då. (Anm: En liten felräkning)

-         Jaa.

-         Jaa, å nu är barna stora.

-         Jaha.

-         Så du har igentligen tid att åka hem om du vill?

-         Jaa då.

-         Eller gå hem, som du säjer.

-         Jaa.

-         Jaa, å mor Karlsson tycker de´ är roligt när Ivar kommer hem?

-         Jaa då, dä, tycker ja´.

-         Ja, fastän de´ är ensamt ibland så, så går de, bra ändå?

-         Jao vars, dä´ gör dä´ allt.

-         Jaa.

-         Ja´ ä´ ju ensam å har va´tt ensammen, dä´ ä´ allt roligt nu när han ä´ hemme.

-         Jaa de´ är de´ allt, å de´ va´ väl roligt se´n nu att kunna få sin syn te´baka, de´ förstår ja´.

-         Jaa.

-         De´ va´ som en Guds gåva.

-         Jaa, dä´ va´ dä´ ju, dä, va, som en Guds gåva, dä´ ä´ säkert dä´.

-         Ja, mor Karlsson har alltid kunnat ta´ emot allting av Guds händer me´, hon har alltid haft ett sån´t soligt och vänligt sätt.

-         Jaa dä´ har jag nog haft.

-         Jaa.

-         Men jag har nog haft bittre dage mä´.

-         De´ förstår ja´. Men de´ är roligt att läsa alla dessa gratulationsbreven ifrån barnbarnen i Amerika.

-         Jaa.

-         De´ är verkligen roligt. De´ var väl en sju åtta stycken? Hur många var de, Ivar? De´ var väl en hel liten hög?

-         Fyra.

-         Fyra stycken ifrån barn, ja de´ e´ bra roligt, å presenter har de skickat.

-         Jaa.

-         Så då gör de´ inget om man blir gammal.

-         Nää, dä´ gör ingenting då inte.

-         Nää.

-         Å ja´ har ju snälle barn dä´…

-         Jaa. Å de´ tror ja´ är konsten detta, att kunna vara tacksam, att vara nöjd me´ sin lott, men de´ kanske inte är så lätt att vara nöjd när är sjuk å har de´ svårt.

-         Dä´ dår allt.

-         De´ har gått, ja.

-         Jaa, å ja´… på lasaretten där va´ dä´ ju riktigt….

-         De´ va´ riktigt roligt?

-         Jaa dä´ va´ dä´ nog.

-         Va´ de´ doktor Scherling själv som opererade?

-         Jaa, dä´ va´ dä´.

-         Jaha, hur dan va´ han å ha å göre me`?

-         Jo han va´ snäll.

-         Han va´ de.

-         Jaa.

-         Somliga säger att han har ett sån´t förfärligt häftigt humör så.

-         Nä´ men ja´ tyckte inte dä´, ja´ tyckte att han va´ snäll.

-         Han va´ de´ ja.

-         Jaa.

-         Ja se han tyckte om mor Karlsson för han tyckte hon va´ snäll se.

-         Jaa.

-         De´ gör mycke de´.

-         Jaa, - dä´ vet ja´ ju inte men dä…- han va´ verkligen snäll.

-         Jaa, jaa de´ … Nu ska vi till födelseda´n önska allt gott.

-         Jaa.

-         Att Guds välsignelse ska följa me´ under kommande år, och att om Ivar går tillbaka nu på sensommaren, han ska kunnna komma igen fler gånger.

-         Jaa.

-         Å träffa sin gamla mamma, frisk å´ kry. Ett par ord till från dej.

-         Jaa, går ja´ till Amerika…när ja´ går tillbaka dit, så kommer ja´ hem igen om ja´ får ha hälsan.

-         Du….

-         Dä blir att resa fram å te´baka.

-         Du har inte tänkt att stanna kvar hät inte?

-         Nää dä´ har ja´ inte gjort. Ja´har ju mina barn där borta, å mina affärer. Å dä´ ä´ ju lite svårt.

-         Ja de´ är de´.

-         Ja dä´ ä´ inte gott å säja va´ de´ blir å på senare tiden.

-         Ja de´ kan ju ändra sej. De´ va´ roligt att få träffa er, å tack så mycket för de´ ni har bjudit på.

Utskriften gjord 1986 av Arne Asplunder